Att träna en räddningshund

God Jul från Nero och Melvin!

2010-12-19T23:49:00.001+01:00

Utställningsdebut

2010-12-18T19:36:00.008+01:00

"Masculine dog & very good breed type, good bone, but not over done, good width & drive from the rear and when taken at right pace covered the ground while holding the outline, promising and needs a bit more finish."

Omdöme från Stockholmsmässan Älvsjö 2010-12-08 av Domare Frank Whyte.

Detta var Neros första utställningstävling någonsin och omdömet räckte till en 1a med tredje placering samt ett hederspris! Kan inte vara något annat än MYCKET nöjd med detta. Om han skulle omvandla 1-2 kg till muskler så är jag övertygad om att det istället hade vart ett CK vi hade åkt hem med. Får ligga i hårdträning inför nästa utställningstävling så får vi se hur långt det räcker då!

2010-10-15T11:24:00.001+02:00

Nero visar upp sig framför kameran under ett lydnadspass vid Gnesta brukshundsklubb

Träning - Både för husse och Nero

2010-01-31T14:43:00.007+01:00

I veckan var jag och Nero ute och åkte buss för första gången. Jag skulle ta mig till Skövde för att lämna in min c-uppsats i pappersform vilket tydligen var nödvändigt för att få ut sin examen vilket gav ett utmärkt tillfälle att låta Nero lära sig den biten. Vi började med en promenad på ca 6 km in till busstationen vilket gjorde att hans energinivå minskades till en lite lägre nivå (ja, för att vara en flat iaf...). Själva bussresan dit gick väl okej, han var lite orolig och pipig och hade svårt att lägga sig ned och slappna av men efter 50 min på den timmeslånga bussresan låg han fint nere på golvet och slappnade av, en perfekt avslutning med andra ord. Väl där passade vi på och hälsa på en klasskamrat till husse vilket gjorde att han inte fick vila i många minuter under vistelsen utan hade fullt upp med att busa och kela. När vi sedan begav oss hem hade hans energi tagit slut så efter 10 minuter på bussfärden rullade han ihop sig till en liten boll och stensov resten av vägen. Måste säga att jag är mycket nöjd över hur det utvecklade sig och tror han bara fick "positiva" minnen ifrån den upplevelsen. Dagen avslutades med ytterligare en 6 km promenad hem så behöver knappt nämnas att han sov gott då vi tillslut kom hem igen.

Nero stortrivs ute i snön!

Under dagen har vi vart ute och tränat uppletsruta. Har kört det med honom då han var mindre och wow vilken skillnad! Han har så otroligt mycket mer energi och fokus nu på sin uppgift, dvs att hitta leksaken som slarvern husse lyckades tappa (igen) ute i skogsområdet.

En uppletsrutas syfte är att låta hunden finna en, eller flera, leksaker inom ett begränsat område. Man begränsar området genom att bestämma en ruta i form av en kvadrat/rektangel och sen promenerar man fram och tillbaks inom det området vilket omöjliggör för hunden att följa ett visst spår. Detta innebär att hunden känner vart "gränserna" går då det inte längre luktar som att husse har promenerat där vilket gör att han inte behöver jobba igenom ett jätteområde helt i onödan utan kan koncentrera sig på det förutbestämda området.
"Vallningen" av området kan man självklart göra med hunden då detta ej påverkar hans beteende i sökrutan. Då man är klar med rutan kan man binda upp hunden i ena kanten av uppletsrutan, plocka fram en leksak och visa honom, för sedan springa iväg ut i uppletsrutan medans man gör sitt bästa för att låta rolig. vid ett eller flera tillfällen kan man stanna upp och kasta upp leksaken i luften för att sedan fånga den igen så att han ser att man har kvar den. Då man funnit en pasasnde plats kastar man upp leksaken i luften och låter den falla till marken. Därefter kan man sänka huvudet och lunka tillbaks emot hunden som står och ser att husse inte alls är lika glad längre som han var då han hade sin leksak. Då man når fram till hunden kan man (ibörjan) visa hunden sina händer så att han inte tror att man lurar honom. Kopplar av, ser så han fokuserar mot området, och släpper hunden (om det funkar lägger man även på ett kommando och söker blickkontakt innan kommandot ges).

Hunden ska förhoppningsvis gå med synretningen ut inom ett hyfsat rätt område och börja använda nosen för att få direktvittring på leksaken. Det är viktigt att låta hunden jobba i fred och inte störa honom under sitt arbete. Då hunden funnit leksaken så ska man som vanligt låta jätteglad och kan även vända om och springa bort från hunden för att öka intresset av att söka sig tillbaks till husse.

Då man sedan vill avancera kan man plocka bort synretningen och gömma leksak(erna) på området. Detta är ett mycket bra sätt att köra slut på en flatcoated retriver då det enklaste sätt att göra det är att låta honom använda huvudet.

Bild från 2009-11-22

Husse har även trimmat nero för första gången, något som tidigare skötts av exet. Resultatet blev väl okej även om jag upplever en viss osäkerhet på exakt hur mycket man ska ta för att det ska bli perfekt. Jag har legat guider för trimma en flatcoated retriver på nätet men utan att finna någon riktigt bra, nån som har några tips eller kan länka till en guide får hemskt gärna skriva detta i kommentatorsfältet. Är bara att börja träna nu i god tid innan det är dags för att ställa ut honom.

Spår

2010-01-22T22:58:00.002+01:00

Idag har vi vart i skogen och lagt ett par spår. Är medveten om att jag ännu fegar lite på längden på spåret men vill verkligen att varje spår ska bli lyckat! Även om själva spårningen inte är något Nero kommer ha direkt användning av om (då) han utbildas till räddningshund så är det bra att han lär sig använda nosen samt att spåret innebär att han måste använda huvudet till något mer än att skalla vardagsrumsbordet då han reser sig lite för snabbt.

Själva spåren gick fin fint och han tar i med hela kroppen för att kämpa sig fram mot målet. Hans föremålsintresse var lite si och så med då han först var jättestolt över att han hittade sin leksak men efter en liten stunds lek så tappade han snabbt intresset och fortsatte spåret. Denna gången hade jag inte lagt ut mer än en leksak men kul att se att det är intresset av att utforska spåret som driver honom. Nästa gång blir det dock två leksaker så han lär sig att fortsätta spåra och får rutin på det.

Jag har ett problem med Nero som jag inte hittat en bra lösning på än nämligen att han är en skallhund i generna. Detta leder dock till att han skäller en hel del idag i olika situationer. Jag TROR att det har med att han är i spökåldern just nu i kombination till att han vill verka lite småtuff vilket leder till att han skäller för att visa att han finns där och är STOR och farlig. ;)
Just nu så löser jag detta genom att skälla på honom för att sen följa upp det som orsakade att han skällde vilket brukar lösa det. Kanske är något som försvinner med åldern? Nån som har erfarenheter av detta och som kan ge tips?

Förändring....

2010-01-14T14:03:00.005+01:00

Ja svårt o veta vart man ska börja, ens liv har senaste tiden vart kaosartat. Om man ska ta det positiva först så tar jag examen på lördag vilket innebär att min dröm att bli färdig sjuksköterska slår in, känns mycket härligt faktiskt! Ser verkligen fram emot att komma ut och vårda patienter och tjäna pengar igen. Jag har även fått den mest underbara vovve i världen som växer så det knakar, han är modig, tuff (på gott och ont :) ), följsam, lättlärd och vacker.

Bild tagen 100114 efter en promenad i det underbara vintervädret

På den negativa sidan så har jag och min flickvän bestämt oss för att separera några dagar innan jul. Detta innebär att jag har flyttat ut till ett HÖGST temporärt boende hos mina föräldrar i väntan på att arbetsmarknaden ska bli lite mer öppen och jag kan få en anställning nånstans. Här ute finns ju även tiken Wilma som jag tränat upp till tre års ålder vilket är en alldeles utmärkt lekkamrat för honom. Just nu är mitt och Neros liv i en förändringens tid men då vi har varandra ser jag inte något som vi inte skulle kunna klara av.

Kommer börja läsa lite roliga kurser så helt sysslelös kommer jag aldrig bli samt att jag ska dra igång träningen på allvar nu med Nero nu... han har fått vara "valp" fram tills nu med endast grundlydnaden vilket ifs innebär att jag har en mycket god grund för framtida lydnadsträning. Anser att det är viktigt att man inte drar igång för tidigt med de små liven även om det säkert finns olika skolor även för detta. :)

Hur kan man vara deppig när man har det här fluffmonstret hos sig? ;)

Har vart lite dåligt med uppdateringar det senaste men ska försöka skärpa mig på den fronten och lär med största sannolikhet komma mer träningsrapporter regelbundet nu när vi drar igång den biten.

/Kalle

Lite VIKTig information...

2009-11-05T19:40:00.004+01:00

När flat-kompisen Wilma, tik 4½ år, kom på besök häromdagen passade vi på att göra en mass-vägning. Resultatet blev som följer:

På första plats: Dunderklumpen Taiga med hela 31,7kg!
På andra plats: Lillfjärten Wilma med ynka 26,1kg!
Och på tredje plats men tätt inpå: Minstingen Nero med 25,6kg!

Han växer så det knakar! :)

Men så här ynklig ser man ut när man är nyduschad;

Taiga har hunnit fylla fyra år och fick en apa i födelsedagspresent. Hon blev överlycklig och skyndade sig in i sitt hörn med den nya ägodelen. Nero får INTE ha den! :)

Nu är det höst.

2009-10-03T17:08:00.008+02:00

Matte är väldigt förtjust i höstens alla vackra färger. Häromveckan följde stora tösen med matte ut på en fototur och här är några av resultaten:

Taiga poserade fint i kvällssolen...

Det fanns gott om röda löv att fotografera...

En liten spindel ville vara med på kort...

...och slutligen fick Taiga också leka lite, innan vi begav oss hemåt.

Nu är hösten verkligen här. Det ösregnar ute, och riktigt kyligt har det blivit. Nero växer och frodas, han har visat sig vara en mycket följsam lite herre som är ivrig att lära och följa husses kommandon. Om det skulle vilja sig illa och han inte blir räddningshund kan vi nog sadla om till lydnadschamp istället. ;)

Valpträff

2009-09-20T21:51:00.008+02:00

Söndagen den 13e September åkte hela familjen ned för att träffa kullsyskonen och uppfödaren nere i Flathult. Det blev en mycket trevlig dag med mycket hundar, träning och trevligt sällskap. Anneli hade fått ihop instruktörer som hade snabbinstruktioner i både utställning och lydnad LP1. Valparna fick även chans att apportera fågel vilket överlag gick väldigt bra. Nero blev nästan lite ägande och var inte helt säker på att han ville komma med sitt nyfunna byte till husse.
Valpträffen blev även en bra påminnelse till husse att han behöver träna mer passivitetsträning med Nero vilket jag måste erkänna inte har vart högst på priolistan. Hitills så har han inte betett sig stressigt i situationer där det funnits mycket intryck men träffen blev en tydlig markering på att detta kräver mer jobb. Som tur är så har matte redan lagt en mycket bra grund för passivitetsträning och kan få Nero att slappna av klart bättre än vad jag lyckas med.

Träningsmässigt för övrigt så försöker vi ännu hålla nivån på vardagslydnad för Nero. Detta innefattar dock många moment som kan vara till stor nytta i framtiden vid träning till IPO-R lydnadsprovet.

Nero påväg tillbaka till husse med fågel

Vi har även börjat träna lite i skogen med aha-spår och en mindre uppletsruta. Fördelen med dessa är att man kan hålla det på en nivå där valpen ej kan misslyckas då det inte i hans (eller husses) huvud ens är en övning utan endast något intressant som ska följas upp/lek. Hitills så går spåret över förväntan så om han ej blir en räddningshund kan jag ju alltid försöka sadla om o tävla i spår. Uppletsrutan är lite svårare än men han tycker det är lika kul ändå.

Nero har även fått träna på att bära allt möjligt konstigt i munnen som t.ex. tomma glasflaskor eller nyckelknippor vilket han löser utan besvär.

Den största delen av träning inför framtida sysslor är dock miljöträningen. Allt konstigt som man kan gå på skall provas på och allt otäckt ska utforskas. Detta lägger en god grund inför framtiden och kan hjälpa till att lägga en god grund inför ruinsök och minska påverkan av miljön under sökarbetet.

Kvällens invägning: 19,0kg (Börjar bli stor!)

Segt med uppdatering...

2009-08-28T12:22:00.001+02:00

Vardagen har återvänt på allvar, matte och husse jobbar för fullt och däremellan försöker vi tränga in alla vardagsbestyr. Taiga har fått ett fult sår på sin ena "axel", vi vill inte anstränga henne för mycket innan det är läkt. Lillkillen gör tappra framsteg men är helt klart på väg in i spökåldern. Häromdagen skällde han ut en stor svart häst gjord av sten, den var ytterst farlig på håll - trots att vi dagen innan "hälsat" på precis samma häst (allt för att presentera Nero för nya konstiga saker).

Vovvarna har varit med matte till jobbet och Nero har gjort succé bland samtliga arbetskamrater (möjligtvis med undantag för de hundrädda och allergiska - de får hålla sig på avstånd). Han växer så det knakar men är en riktig knähund och skulle helst av allt få bo i mattes knä. Några nya bilder på den trista tillvaron full med arbeten och måsten finns tyvärr inte. Vi ska försöka uppdatera snart igen!

En rapport från helgens räddningshundsläger...

2009-08-16T17:02:00.009+02:00

Lägret började på fredagskvällen med att alla träffades på Kinnekulle Camping, gemensamt tog vi en liten promenad med alla hundar, människor och barnvagnar. Sammanlagt under helgen har vi varit 14 personer samt två barn (yngsta 6 veckor). Hundar har det självklart varit överallt och hela tiden. De hundar som ingår i räddningshundsträningen är 2 flattar, 2 rottweilers, 2 boxers, 1 schäfer, 1 kelpie. Utöver det deltog även en flatte-valp (SÅKLART), en holländsk herdehunds-valp samt en okänd liten brun hund som tillhör vår tränares fru. Flera av hundarna i gruppen är nya till träningen varför helgens aktiviteter mestadels anpassades efter dem.

Kvällen var mycket kall och jag muttrade ilsket många gånger över att Kalle övertygad mig om att inte ta med något underställ ut! Inte blev det särskilt mycket bilder heller, men framåt kvällningen tyckte jag att solnedgången förtjänade att bli fotograferad.

På lördagen var det uppstigning runt 8:00 för att packa fika och bege sig till den gamla spannmålsindustrin som ligger en bit bort. Delar av fabriken är nerlagd sedan länge, andra delar är fortfarande aktiva. Här fick hundarna prova på lite ovanliga miljöer med buller, mörka utrymmen och en extremt ekande silo där ljudet studsade 10-tal gånger mot väggarna så fort man tog ett steg. Allt var mycket intressant och Nero följde med runt det mesta med sin vanliga nyfikenhet och lugn. Med så mycket hundar runt omkring sig var det dock svår att fokusera på något, det fanns ju så många han ville hälsa på! Tyvärr lyckades inte matte komma ihåg att ta med sig kameran ut för att fotografera aktiviteterna, eventuellt kommer det någon bild framöver när jag lyckats fjäska till mig det av någon av de andra gruppmedlemmarna.

Vädret var hyggligt under förmiddagen och över lunch men framåt eftermiddagen, lagom till en lite längre rast, öppnade sig himlen och det verkade göras ett tappert försök att dränka träningsdeltagarna. Matte få dock erkänna att eftersom Nero varit med i flera timmar vid det laget så valde vi att stanna hemma när de övriga gick ut för att göra markeringsövningar i skogen. Så både lillkillen och jag sov igenom det mesta av regnet. Kvällen avslutades med grillning under temporärt skydd byggt av två campingbord och en presenning. Maten smakade gott och efter en riktigt varm dusch samt flera lager kläder och regnställ höll man t.om. värmen. Allting var mycket spännande och hela lilla familjen sov som klubbade sälar hela natten.

Uppstigning blev runt 8 igen för att en här gången packa ihop all utrustning och städa stugorna. Vid avresan klockan 10 checkade vi ut och begav oss till Kinnekull stenhuggeri. Den här gången vankades lite ytterligare miljöträning men sedan var det dags för ordentliga sök-övningar! Matte kom som tur är ihåg att ta med kameran, så här kommer lite bilder på när husse och Taiga kliver i stenhögarna (en bild finns med på när Nero fick posera på ett par stenblock). Nero fick träna på att kliva runt bland stenarna och tyckte att allt var mycket spännande och intressant.

Efter detta var det som sagt dags för ett par sökövningar. Här ser ni ett par utmärkta bilder på när Kalle gör sitt andra skick med Taiga, hon har redan fått vittring på samt hittat en figurant och hämtat in honom till husse. Här på bilden ser ni Kalle dirigera Taiga i den ungefärliga riktningen av den andra figuranten. Även denna hittade hon utan svårigheter.

Efter denna, alldeles utmärkta, avslutning var det dags för oss att dra oss hemåt då Kalle skulle till jobbet. Men nu är "höstterminen" igång och redan nästa helg vankas träning. Om allt går vägen skall vi gången efter det besöka sjöräddningen och se hur de arbetar. Som ni antagligen redan listat ut ligger de två svarta ulltussarna och sover gott nu, matte är nyduschad och nöjd och riskerar antagligen att somna jag med snart. En kul helg har det iaf varit! :)

...

2009-08-13T18:24:00.002+02:00

I helgen är det läger med räddningshundsgruppen från Lidköping. Återkommer med mer information och bilder i nästa vecka! :)

YEY!

2009-08-05T16:26:00.003+02:00

Tyvärr utan foto-bevis men idag, när vi besökte hundstranden, så SIMMADE Nero för första gången! Med riktigt fina simtag plaskade han runt mattes ben när jag kastade leksak till Taiga!

Tjoho!

UPPDATERING!
Självklart var vi tvungna att åka tillbaka och få bildbevis på den storslagna händelsen:

Dags för en uppdatering igen...

2009-08-04T10:05:00.005+02:00

Sedan förra inlägget har mycket hänt. Det började med ett besök hos veterinären i onsdags för vaccinering. Mycket spännande ansåg Nero och det där med spruta var en struntsak trots att veterinären fick sticka två gånger. Direkt efter det bar det av till Strömstad och sommarstugan:

Även om inte vädret var det bästa så var någon överlycklig över allt vatten, som ni kan se på bilden här ovan! I stugan upplevde vi också lyxen med en inhägnad trädgård direkt utanför altandörren. Då visar det sig att Nero minsann är helt och hållet rumsren! Inte en enda kissepöl på fem dagar! Med andra ord är det bara mattes och husses oförmåga att bära ut Nero till gräsmattan hemma som sätter stopp för total rumsrenhet även här.

Nero har även börjat visa en stor apporteringslust! Vad som helst kan apporteras men helst det som "storasyster" Taiga senast burit på. Så på begäran kommer här en apporteringsbild! Om och om igen "kastade vi gris" och Nero hämtade snällt in och lämnade över den i handen.

Det var nog allt för idag tror jag. Jag återkommer med ny rapport om framsteg snart igen. :)

Lite praktiskt information...

2009-07-25T18:32:00.006+02:00

Igår klippte jag Neros samtliga klor utan protest, dessutom var det allmän pälsklippning där såväl öron som tassar och svans trimmades på båda älsklingarna. Taiga stilar sig och visar sina nyklippta öron:

Nero visade senare att det där med konstiga underlag inte bekymrar honom det minsta. Han verkar även anse att "kan Taiga så kan jag".

Nero börjar numer blir en stoooor kille. Över 9 kg väger han, vilket känns i armarna när han skall kånkas upp och ned för trappen. :)

Flera framsteg..

2009-07-21T09:37:00.009+02:00

Dagarna går, Nero blir större och det görs framsteg dag för dag. För att ge några exempel på vad vi sysslat med kommer här en bild på när husse och Nero tränar ostabilt underlag för första gången. En hög med tegelpannor en bit från Läckö slott tjänade bra som träningsobjekt. Nero travade galant upp och sedan ner igen, utan att blinka över de klirrande och gungande tegelpannorna.

Efter det blev det en liten rundtur av Läckö slott. Eftersom det var en solig och relativt varm dag fick Taiga sedan sina förhoppningar besannade; hon fick hoppa från klipporna ner i vattnet! Gång på gång slängde hon sig i tills vi efter en halvtimme var trötta på att vänta på henne. Här nedan ser ni en bild på en av simturerna, där hon avundsjukt betraktas av en vattenrädd ny bektantskap!

Vi har tränat mer även efter denna dag, och när Taiga under gårdagen hade hinderträning med rör, ostabilt underlag och vickbräda - var Nero med och provade på han också. Det ostabila underlaget var inget problem den här gången heller, och rören var ytterst intressanta att springa fram och tillbaka i. Han är fortfarande en riktigt orädd liten äventyrare!

Dagarna går...

2009-07-08T12:31:00.007+02:00

...och Nero växer. Vi har inte vägt honom men när han skall bäras ut till gräsmattan noterar mattes armar att han han minsann har blivit större. Idag hade Nero ett budskap till världen - eller allra främst till grannarna; kloklippning är TORTYR! Det är inte första gången vi klipper hans små klor men just idag bestämde han sig för att det var det absolut mest plågsamma en liten valp kan utsättas för. Han tjöt så att grannarna måtte tro att vi försökte flå honom levande. (Notera att han tjöt mest INNAN klotången nuddade klon.) Det kommer nog få bli en klo om dagen i ett par veckor - om vi ska komma till rätta med det där.

Matte har också kommit på ett sätt att transportera sig själv, den stora tösen och Nero så att de
två första får lite motion, resultatet ser ni här:

En liten sele gör att han inte kan komma ur korgen, och han njuter i fulla drag när matte cyklar riktigt fort så att det blåser i ansiktet. Snart ska vi köpa en större cykelkorg, han växer ur den här inom en snar framtid!

Tittut!

Framsteg...

2009-07-06T13:13:00.006+02:00

Nu har plutten bott med oss i ca en vecka. Nätterna går bättre och bättre, i natt sov han (och matte) fem timmar i streck innan det behövdes en rastning. Idag åkte han även för första gången i buren bak i bilen, en kort kort strecka ut i skogen och sen en skogspromenad... inte så mycket som ett knyst hördes från honom. Vi har tränat en hel del inkallning och Sitt! vilket funkar alldeles utmärkt nu. Det går inte att sitta särskilt länge men rumpan far direkt ned i backen när han hör ordet (han är en riktig gottegris!)

Men en helt annan sak fick glädjetårar att trilla från mattes ögon idag; plutten och mattes stora älskling LEKTE för första gången. Inget litet pussande och nosande utan ett rejält "vem tar vem"-bus där stora älsklingen uppförde sig exemplariskt! Hittills har hon mest surat på honom och tyckt att han varit i vägen - men vem kan klandra henne när han i stort sett bara försökt bita henne i svansen!? Nu gäller det bara att han blir lite större, sen kommer de verkligen kunna busa fullt ut! Matte är så lycklig över att de verkar komma bra överens. Tyvärr finns det inget bildbevis på denna fantastiska händelse, då jag inte hade kameran till hands och inte ville störa i leken genom att gå och hämta den.

Bildbevis finns däremot på när vi, en av de varmaste dagarna i veckan, stannade vid Lidan för att svalka av oss lite.

Skrutten var dock inte helt övertygad om att vatten var något positivt...

...medan stora tösen slängde sig huvudstupa, som vanligt. Några dagar senare besökte vi dock hundstranden vid Vänern. Där är det mer långgrunt och Nero följde glatt med en bra bit, tills vattnet gick gott och väl upp till bröstkorgen, så någon badkruka tror jag inte att han kommer bli när han växer upp. :)

Första dagen med husse

2009-07-01T14:50:00.003+02:00

Inatt roade jag mig med att få valpen att sova fint bredvid sängen i sin bur. Filten som Anneli haft i buren hos valparna fungerade oerhört bra för att lugna ner Nero och få honom att känna sig trygg. Fick gå upp två gånger under natten för att rasta honom och förutom två "olyckor" under första kvällen så har han vart helt rumsren under hela dagen. Han väntade t.o.m. med att kissa tills vi gick upp i gräset då vi tog vår första koppelpromenad idag.

Den första koppelpromenaden gick riktigt bra. Nero roade sig med att apportera kopplet den första stunden men förlorade snabbt intresset och började istället utforska världen. Han drog inte i kopplet en enda gång under promenaden till min förvåning utan fann sig i att gå fint bredvid husse och stundvis bita lite på gräset. På grund av värmen så valde husse dock att bära honom sista biten så att vi skulle avsluta promenaden på ett roligt och bra sätt.

Första "lydnadspasset" påbörjades även idag då vi tränade "sitt". Även om inte polletten ramlat ned än så är det bara en tidsfråga. Han satt sig jättefint med lite hjälp av en mumsbit och en hand på ryggslutet.

Efter dessa sysslor så har vi haft låg intensitet och vid ett tillfälle så låg Taiga och Nero o sov tillsammans i ett annat rum utan att nån av dom saknade mig... verkar mycket lovande det här med tanke på åskvädret som mullrar utanför och de inte verkar bry sig ett dugg. Om det inte är trygghet så säg vad. :)

Äntligen!

2009-07-01T10:20:00.006+02:00

Nu är han hemma... igår kväll hämtade vi den lilla sötnosen hos Anneli. Han var inte nöjd med att behöva sitta i knät när det fanns en hel bil att utforska. Så de första 30 minutrarna var lite ilskna och gnälliga, men snart så somnade han fint i mattes famn. Vi gjorde en kort paus på färden för att han skulle få uträtta eventuella behov. Det resulterade bara i att den otroliga lilla livsnjutaren låg och rullade sig glatt i gräset.

Väl hemma skulle hela lägenheten utforskas, piggt och glatt studsade han flera varv. När det väl var dags att sova höll han inte alls med om att det är bäst för små valpar att sova i en bur, men när husse satte sig på golvet bredvid somnade man snart.

Många äventyr väntar nu den lille valpen. Han visar redan stor lust att bära saker, utforska omgivningen och GOSA! Förhoppningsvis har matte och husse disciplin nog att regelbundet skriva i bloggen så att ni kan följa hans utveckling.

Mattes nya pryl...

2009-06-23T19:17:00.003+02:00

Inför valpens hemkomst (om exakt 7 dagar för den som inte redan visste det) har matte förberett med en ny digitalkamera. Mattes stora älskling fick agera försöksobjekt när jag idag provade kamerans förmåga att ta kort på svarta, ludna varelser som rör på sig (min instinkt säger mig att det är bra om kameran klarar det).Precis så här road var Taiga när matte envisades med att man skulle sitta still istället för att kasta leksak (vi gjorde en hel del sådant senare också). Matte är mycket nöjd med sitt inköp. Nu saknas det bara en valp att ta kort på!

(Kameran för den som är nyfiken är en Panasonic DMC-FS6. Den kan rekommenderas...)

Dags för en uppdatering...

2009-06-06T19:19:00.003+02:00

Det känns som om det behövs en lite muntrare uppdatering. Mycket har trots allt hänt sedan sorgen med Skorpans bortgång. Nya bilder har vi fått på valparna, en hel del tog vi själva när vi igår besökte dem hos Annelie på Flatterhaft!

Full fart var det till en början med STOOORA farliga valpar!

Kalle blev helt överfallen av det livsfarliga, blodtörstiga gänget!

Men så särskilt länge orkar inte små valpar busa, snart somnade hela högen!

Då fick vi istället tillfälle att hälsa på pappa Kola! Han gjorde lustiga grimaser för kameran!

Mamma Wilda tyckte att kamerablixten bländade!

Nu är det ca 3½ vecka kvar tills vi hämtar hem vårt lilla trulls! Ni kan tro att vi längtar oss tokiga!

Sorg...

2009-05-27T20:01:00.007+02:00

Idag är en mycket sorgsen dag. Huskatten Skorpan har minskat lite i vikt den senaste tiden, när mattes försök att avmaska inte gav något resultat bokades en veterinärtid. Igår var vi inne hos veterinären som blev mycket bekymrad och bad att få behålla Skorpan över natten. Idag klockan 14:05 kom domen. Skorpans njurar har lagt av!!! Vi står helt handfallna. Hon har ätit och druckit precis som förut, pigg och glad tycker vi också att hon har varit. Ingen feber, inget annat konstigt förren i slutet av förra veckan då hon plötsligt kissade i hundens bia-bädd. Veterinären sa att det inte fanns någon chans att Skorpan skulle bli bättre, det mest humana var att hon fick somna in redan idag.

Så klockan 19:00 somnade Skorpan in på Blå Stjärnans djursjukhus i Skara. Hon blev nästan exakt fyra år. Skorpan föddes på mattes soffa, växte upp i mattes famn och har alltid varit mer som en tillgiven liten hund än som en självständig katt. Det här känns bara helt orättvist och fel...

Skorpan med ett par av sina syskon endast ett par dagar gammal!

Namn!

2009-05-26T14:52:00.003+02:00

Nu har det lilla pyret fått sitt namn; Flatterhaft spår i mörkret, är det inte passande för en blivande räddningshund? Återstår bara att se vem av de tre svarta knubbisarna som ska få bära namnet. :)

Första riktiga måltiden är också avklarad även om maten hamnade lite överallt!

Uppdatering

2009-05-26T11:02:00.004+02:00

Nu är valparna lite drygt tre veckor och växer så det knakar. Livliga är de, så när det skall städas i valplådan får de tillfälligt flytta ut...

Fyra av sötisarna syns här i den tillfälliga bostaden "resväskan". Det är fortfarande osäkert vem av sötnosarna som är vår Nero. Vi väntar med spänning på besked om det... :)

I väntan på valpen...

2009-05-21T10:27:00.005+02:00

I väntan på valpen kommer här lite information om oss övriga familjemedlemmar...

Kalle/husse med familjens flat-tik Taiga (Storytellers Luckily for me). Taiga är 3½ år gammal och ser verkligen fram mot att få bli "storasyster" snart.

Anna/matte är inte särskilt fotogenisk men syns här med Taiga en blåsig dag vid Vänern. Mattes uppgift är att skämma bort familjens djur, som ni ser här på bilden. (Glass är gott).

Här ser ni huskatten Skorpan från hennes bästa sida! Skorpan är av åsikten att Taiga är hennes privata tvättmaskin och huvudkudde. Antagligen kommer hon drilla Nero till total lydnad. ;)

Valpning

2009-05-17T13:18:00.013+02:00

2009.05.02 föddes en liten svart hane vid Flatterhafts kennel i Flathult. En av de tre svarta knubbisarna på bilden är vår Nero och kommer hem till oss om lite drygt sex veckor.

http://flatterhaft.se/

Tanken är och har varit under en längre tid att träna nästa hund till internationell räddningshund. Denna blogg kommer beskriva vår träning mol målet och kanske även ge tips för de som är intresserade av att ge sig in på samma bana. Bloggen skall även förklara vad det innebär att vara räddningshund och ge en bild av den träning som ligger bakom.