Idag har vi vart i skogen och lagt ett par spår. Är medveten om att jag ännu fegar lite på längden på spåret men vill verkligen att varje spår ska bli lyckat! Även om själva spårningen inte är något Nero kommer ha direkt användning av om (då) han utbildas till räddningshund så är det bra att han lär sig använda nosen samt att spåret innebär att han måste använda huvudet till något mer än att skalla vardagsrumsbordet då han reser sig lite för snabbt.
Själva spåren gick fin fint och han tar i med hela kroppen för att kämpa sig fram mot målet. Hans föremålsintresse var lite si och så med då han först var jättestolt över att han hittade sin leksak men efter en liten stunds lek så tappade han snabbt intresset och fortsatte spåret. Denna gången hade jag inte lagt ut mer än en leksak men kul att se att det är intresset av att utforska spåret som driver honom. Nästa gång blir det dock två leksaker så han lär sig att fortsätta spåra och får rutin på det.
Jag har ett problem med Nero som jag inte hittat en bra lösning på än nämligen att han är en skallhund i generna. Detta leder dock till att han skäller en hel del idag i olika situationer. Jag TROR att det har med att han är i spökåldern just nu i kombination till att han vill verka lite småtuff vilket leder till att han skäller för att visa att han finns där och är STOR och farlig. ;)
Just nu så löser jag detta genom att skälla på honom för att sen följa upp det som orsakade att han skällde vilket brukar lösa det. Kanske är något som försvinner med åldern? Nån som har erfarenheter av detta och som kan ge tips?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej
SvaraRaderaNu har jag inte riktigt koll på hur gammal han är, men mitt tips är att fullständigt nonchalera honom när han skäller. Låtsas att du inte hör det. För om du skäller på honom finns risken att han A) uppfattar det som ett jättebra sätt att få din uppmärksamhet, vilket kan bli jätteproblem bl a när du ska binda upp honom. B) uppfattar det som att du hjälper till att skälla (på det där otäcka spöket) och stärks i sin tro att det är bästa sättet att lösa spökproblemet.
Jag upplever det som att unghundar har perioder då de provar skallets effekt, så att säga... Skäller på både det ena och det andra för att se om det är lösningen på livets små och stora problem. Om skällandet inte leder till någonting alls, varken positivt eller negativt, så lägger man snart ner det :-) Det kan säkert vara olika på olika hundar, men jag tror att det är läge att bara ignorera gapandet, även om det är nervpåfrestande. Lycka till!
/Ing-Mari