Lite praktiskt information...

Igår klippte jag Neros samtliga klor utan protest, dessutom var det allmän pälsklippning där såväl öron som tassar och svans trimmades på båda älsklingarna. Taiga stilar sig och visar sina nyklippta öron:

Nero visade senare att det där med konstiga underlag inte bekymrar honom det minsta. Han verkar även anse att "kan Taiga så kan jag".

Nero börjar numer blir en stoooor kille. Över 9 kg väger han, vilket känns i armarna när han skall kånkas upp och ned för trappen. :)

Flera framsteg..

Dagarna går, Nero blir större och det görs framsteg dag för dag. För att ge några exempel på vad vi sysslat med kommer här en bild på när husse och Nero tränar ostabilt underlag för första gången. En hög med tegelpannor en bit från Läckö slott tjänade bra som träningsobjekt. Nero travade galant upp och sedan ner igen, utan att blinka över de klirrande och gungande tegelpannorna.

Efter det blev det en liten rundtur av Läckö slott. Eftersom det var en solig och relativt varm dag fick Taiga sedan sina förhoppningar besannade; hon fick hoppa från klipporna ner i vattnet! Gång på gång slängde hon sig i tills vi efter en halvtimme var trötta på att vänta på henne. Här nedan ser ni en bild på en av simturerna, där hon avundsjukt betraktas av en vattenrädd ny bektantskap!


Vi har tränat mer även efter denna dag, och när Taiga under gårdagen hade hinderträning med rör, ostabilt underlag och vickbräda - var Nero med och provade på han också. Det ostabila underlaget var inget problem den här gången heller, och rören var ytterst intressanta att springa fram och tillbaka i. Han är fortfarande en riktigt orädd liten äventyrare!

Dagarna går...

...och Nero växer. Vi har inte vägt honom men när han skall bäras ut till gräsmattan noterar mattes armar att han han minsann har blivit större. Idag hade Nero ett budskap till världen - eller allra främst till grannarna; kloklippning är TORTYR! Det är inte första gången vi klipper hans små klor men just idag bestämde han sig för att det var det absolut mest plågsamma en liten valp kan utsättas för. Han tjöt så att grannarna måtte tro att vi försökte flå honom levande. (Notera att han tjöt mest INNAN klotången nuddade klon.) Det kommer nog få bli en klo om dagen i ett par veckor - om vi ska komma till rätta med det där.

Matte har också kommit på ett sätt att transportera sig själv, den stora tösen och Nero så att de
två första får lite motion, resultatet ser ni här:

En liten sele gör att han inte kan komma ur korgen, och han njuter i fulla drag när matte cyklar riktigt fort så att det blåser i ansiktet. Snart ska vi köpa en större cykelkorg, han växer ur den här inom en snar framtid!

Tittut!

Framsteg...

Nu har plutten bott med oss i ca en vecka. Nätterna går bättre och bättre, i natt sov han (och matte) fem timmar i streck innan det behövdes en rastning. Idag åkte han även för första gången i buren bak i bilen, en kort kort strecka ut i skogen och sen en skogspromenad... inte så mycket som ett knyst hördes från honom. Vi har tränat en hel del inkallning och Sitt! vilket funkar alldeles utmärkt nu. Det går inte att sitta särskilt länge men rumpan far direkt ned i backen när han hör ordet (han är en riktig gottegris!)

Men en helt annan sak fick glädjetårar att trilla från mattes ögon idag; plutten och mattes stora älskling LEKTE för första gången. Inget litet pussande och nosande utan ett rejält "vem tar vem"-bus där stora älsklingen uppförde sig exemplariskt! Hittills har hon mest surat på honom och tyckt att han varit i vägen - men vem kan klandra henne när han i stort sett bara försökt bita henne i svansen!? Nu gäller det bara att han blir lite större, sen kommer de verkligen kunna busa fullt ut! Matte är så lycklig över att de verkar komma bra överens. Tyvärr finns det inget bildbevis på denna fantastiska händelse, då jag inte hade kameran till hands och inte ville störa i leken genom att gå och hämta den.

Bildbevis finns däremot på när vi, en av de varmaste dagarna i veckan, stannade vid Lidan för att svalka av oss lite.

Skrutten var dock inte helt övertygad om att vatten var något positivt...

...medan stora tösen slängde sig huvudstupa, som vanligt. Några dagar senare besökte vi dock hundstranden vid Vänern. Där är det mer långgrunt och Nero följde glatt med en bra bit, tills vattnet gick gott och väl upp till bröstkorgen, så någon badkruka tror jag inte att han kommer bli när han växer upp. :)

Första dagen med husse

Inatt roade jag mig med att få valpen att sova fint bredvid sängen i sin bur. Filten som Anneli haft i buren hos valparna fungerade oerhört bra för att lugna ner Nero och få honom att känna sig trygg. Fick gå upp två gånger under natten för att rasta honom och förutom två "olyckor" under första kvällen så har han vart helt rumsren under hela dagen. Han väntade t.o.m. med att kissa tills vi gick upp i gräset då vi tog vår första koppelpromenad idag.


Den första koppelpromenaden gick riktigt bra. Nero roade sig med att apportera kopplet den första stunden men förlorade snabbt intresset och började istället utforska världen. Han drog inte i kopplet en enda gång under promenaden till min förvåning utan fann sig i att gå fint bredvid husse och stundvis bita lite på gräset. På grund av värmen så valde husse dock att bära honom sista biten så att vi skulle avsluta promenaden på ett roligt och bra sätt.

Första "lydnadspasset" påbörjades även idag då vi tränade "sitt". Även om inte polletten ramlat ned än så är det bara en tidsfråga. Han satt sig jättefint med lite hjälp av en mumsbit och en hand på ryggslutet.

Efter dessa sysslor så har vi haft låg intensitet och vid ett tillfälle så låg Taiga och Nero o sov tillsammans i ett annat rum utan att nån av dom saknade mig... verkar mycket lovande det här med tanke på åskvädret som mullrar utanför och de inte verkar bry sig ett dugg. Om det inte är trygghet så säg vad. :)

Äntligen!

Nu är han hemma... igår kväll hämtade vi den lilla sötnosen hos Anneli. Han var inte nöjd med att behöva sitta i knät när det fanns en hel bil att utforska. Så de första 30 minutrarna var lite ilskna och gnälliga, men snart så somnade han fint i mattes famn. Vi gjorde en kort paus på färden för att han skulle få uträtta eventuella behov. Det resulterade bara i att den otroliga lilla livsnjutaren låg och rullade sig glatt i gräset.


Väl hemma skulle hela lägenheten utforskas, piggt och glatt studsade han flera varv. När det väl var dags att sova höll han inte alls med om att det är bäst för små valpar att sova i en bur, men när husse satte sig på golvet bredvid somnade man snart.


Många äventyr väntar nu den lille valpen. Han visar redan stor lust att bära saker, utforska omgivningen och GOSA! Förhoppningsvis har matte och husse disciplin nog att regelbundet skriva i bloggen så att ni kan följa hans utveckling.